Karlstadtös

Det är ingen risk att jag kommer bli sprutnarkoman, där behöver du inte vara orolig mamma :) Men jag är rätt stolt över mig själv igår när jag satt på labbet på vårdcentralen och bara fällde några tårar. Ända sen jag var liten har jag haft jättetufft med att ta sprutor och det jag känner idag kan jag nog "tacka" min kära storasyster för also spruträdd. Jag har ett starkt minne när pappa jagar henne genom hela huset ända ut i garaget vid ett tillfälle när hon skulle till Ingvor för att få någon spruta. Jag tror min skräck bottnar sig i den rädslan som jag började bygga upp då. När jag var yngre var jag dörädd för att jag skulle få diabetes = sprutor varje dag. Och eftersom vi har det i släkten så byggde jag upp min nålskräck ännu mer. Blev inte bättre när jag kom till högstadiet och en av mina nya kompisar där hade diabetes som hon skötte med just sprutor -Läskigt!!

Iaf hon (doktorn) lyssnade på mitt hjärta samt lungor vilket lät bra. Sen kollade hon upp i näsan som oxå var fin -vilket jobb, titta i andras näsor. blähä. Sen såg hon att jag var irriterad i halsen men som tur är är det inget jag känner av, änsålänge kanske jag ska tillägga :) Sen körde hon ultraljud på mina bihålor och där var det lite tjockt. Gick tillbaka i min almanacka och där har jag skrivit den 18e mars -blixtrande huvudvärk antagligen bihåleinflammation. Men jag trodde jag hade fått bort den...
Jag blev faktiskt glad när hon sa att 1 prov av 3 inte var så bra, för då visste jag att jag skulle få någon slags hjälp!

Bör skaffa en sådan där pillerask som alla äldre har för att hålla reda på sina mediciner. Börjar bli mycket nu även för mig...

Hostmedicin - Check
Alvedon - Check
Pencillin - Check
Kortison nässpray - Check

Mitt nattduksbord ser ut som ett miniapotek... Men nu vill jag bli frisk så jag kan få tvätta sa jag igår till Ola. Han tyckte det var lite konstigt att det var därför jag ville bli frisker :)
Men jag har lixom inte haft orken att gå och mörsla, småplocka nånting under hela veckan utan har vandrat som en vålnad runt i huset med noll energi. Varje dag hoppas jag på underverk men som idag slås det ner när det visar sig att jag åter har feber. Ska aldrig mer klaga över att det är jobbigt att jobba en vecka. För mig är det som en helt annan värld out there som jag inte har deltagit i på snart en hel vecka. -scary.