8 januari 2011

Ett litet klagoinlägg

Jag rekommenderar inte att gå på bio i vecka 36. För det första är stolarna inte särskilt bekväma när du inte är gravid och är man gravid så blir dom inte direkt skönare... Sen är det inte särskilt avkopplande att se en film i en fullsatt salong då du inte har en aning om hur du mår om 5 ynka minutrar. Det gjorde att jag hade svårt att koppla av och sjunka in i filmen. Bäst är att ligga hemma i sköna soffan och se på film i bästa myskläderna. Nu har jag blivit så stor och magen börjar trycka här och där så det handlar inte om att se bra ut längre utan de skönaste kläderna väljs.

Mina vanliga mysbyxor har blivit för trånga i midjan så jag har tagit fram mina största byxor som jag går runt i. Det ihop med ett långt linne/lång tröja som döljer glipan som annars blir emellan byxorna och tröjan. Det är inte lätt att klä sig kan jag lova och värre blir det till veckan när jag ska börja jobba... Det som är positivt är att min kroppstemperatur har ökat sen jag blev gravid och jag fryser inte lika mycket. För jag skulle inte få plats med någon långärmad lite tjockare tröja under min vinterjacka, det är precis så jag kan knäppa den med en tunn tröja under.

Jag tänker och längtar allt oftare efter att få tillbaka min kropp och få ha den för mig själv. Det börjar bli jobbigt att sova på nätterna då det gör ont i magen när jag ligger på sidan. Jag är lika smidig som ett kassaskåp när jag ska vända mig och byta ställning. Har stora bekymmer när jag ska nå isskrapan i bilen som alltid ligger på golvet. Helt enkelt såna saker som man inte tänker på normalt blir ansträngande för mig. Sitter jag för länge så trycker jag ihop vår Ängel i magen och h*n börjar protestera eller så får jag ont i ryggen. Anstränger jag mig så sköljer ett akut illamående över mig och jag måste vila en stund och äta något.

Som tur är så börjar alla krämpor och negativa saker med att vara gravid att komma nu i min sista månad och nu är det inte lång tid kvar att "härda" ut. Läser olika förlossningsberättelser skrivna av anonyma föräldrar och vilka smärtlindringar som finns att få. Allt för att förbereda mig mentalt och veta vad som kommer hända när förlossningen väl börjar. Vet att det kommer bli tufft men jag kommer att fixa det! Min längtan efter att få träffa vår Ängel är så stor så jag kommer att klara av den smärtan. Det går inte en dag utan att jag funderar på vem som bor i min mage och vem h*n kommer vara mest lik, mig som liten eller Ola som liten?!

*Nu snart får du titta ut för dina föräldrar är mer än beredda och vi längtar så efter dig, Vår Lilla Ängel*

Inga kommentarer: