Rådjursjakt

Ikväll var första gången som vi köpte hämtmat efter att Emilia föddes. Jag trodde det skulle ske betydligt oftare under tiden Ola var hemma men vi har varit duktiga och turats om med matlagningen. När vi satt och åt så såg jag 6st rådjur gena över vår gård för att fortsätta in till grannen, han lägger nämligen ut mat till dom. Jag ställer mig upp och tittar ut genom fönstret och ser då att ett rådjur inte kan stödja på sitt vänstra framben. Han är med dom andra och äter men hela tiden så har han benet uppvikt. Säger högt till Ola att vi måste gå in till grannen imorgon och berätta att ett rådjur är skadat så han kan ringa till någon som kan skjuta det.

Precis när jag har sagt det så hör vi ett skott och hela rådjursklungan springer iväg. Det skadade rådjuret kommer ca 5m innan det faller ihop i snön vid vår tall och dör. Från grannens baksida kommer det fram 2 killar, en med ett gevär och jag går ut och berättar vart rådjuret ligger någonstans. Det visar sig då att vår granne upptäckte det skadade rådjuret redan för 3 veckor sedan och har sedan dess försökt få till en skjutning på det. Himla skönt att de lyckades träffa och att rådjuret dog på en gång. Så här nära har jag aldrig varit en dödsskjutning -många känslor väcktes och det var tufft en stund men jag är glad för rådjurets skull att nu slipper det lida.

Så är det att bo på landet, här kan vad som helst hända det är bara att vänja sig att vi lever väldigt nära naturen...

Kommer ni ihåg avtrycken jag fotade i snön före jul och la upp här på bloggen med en fråga om det var loavtryck eller avtryck från en varg..? Vår granne berättade nu ikväll att den varg som har smugit runt här ute är borta nu iaf. Så där fick vi svar på min fundering, varg måste det ha varit som har strökit utanför huset.