Karlstadtös

Sitter och äter frukost samtidigt som jag lyssnar på Bonnie Tylers låt Total eclipse of the heart som är grymt nostalgisk :)
http://www.youtube.com/watch?v=840B27zYfOk ni får kopiera länken så länge...

Funderar vad den här veckan kommer att innebära. För mig är det en hel tom vecka i almanackan, ser därför fram emot vad som kommer hända.

Min första nära kompis skaffade barn februari 2007 och är nu lite drygt 2 år. Då kände jag inte alls någon längtan till ett eget barn, förstod nästan inte varför hon valde att skaffa barn nu, så tidigt lixom. Nu har åren gått och flera kompisar/grannar/kända kvinnor har skaffat och jag börjar få andra tankar. Är lite rädd för de tankar som jag går och grubblar på under en stor tid av min vakna tid. När vet man egentligen att man är redo för att ta ett steg vidare i ens förhållande, ett steg som kommer kasta omkull ens nuvarande liv och flera år framöver. Vet man egentligen när man är redo?? Hur hade mina tankar gått om inga i min bekantskapskrets hade skaffat barn, är jag påverkad av deras liv och vill oxå vara där eller har jag blivit vuxnare och verkligen vill skaffa barn?? När jag började arbeta som förskollärare så kände jag att all den närhet/kärlek jag fick av barnen på avdelningen räckte men nu känner jag att det saknas något ändå. Ser den lyckliga familjen framför mig och försöker föreställa mig hur mitt liv kommer se ut me hämtning/lämning. Hur kommer jag vara som mamma??
Många funderingar och frågor men hur nära sanningen kan jag komma något som jag aldrig har varit med om. ...Dygnet runt i flera år framöver...

Ja nu har ni fått en inblick i min hjärna. Inte konstigt att jag är trött på dagarna när det förekommer så mycket aktivitet där uppe... Dags för tandborstning iaf.

Kram!