Karlstadtös

Inatt fick jag prova på hur det är att vara småbarnsföräldrer... Vaknade vid 5 tiden av att jag hör hur Samurai spyr på nedervåningen. Buttar på Ola som sover tungt bredvid mig och berättar att Samurai spyr. Saken är den att vi turas om varannan dag med att ta hand om vår väldigt söta och charmiga katt på natten, då han kan vara väldigt jobbig/retsam. Tar till alla knep för att få vår uppmärksamhet och inatt var det alltså Olas natt. Får till svar ett ööhhh men inget mer händer. Hör hur han stackaren får upp det sista av gallan och inser att jag får pallra mig upp om vi inte ska ha intorkat spyer imorgon...
Det är inte det lättaste att hitta vart han har varit men hittar till slut hela kvällsmaten under trappan samt en pöl med galla bredvid. Torkar upp och går upp för att sova. Men hade jättesvårt att somna om lyckades till slut för att åter igen vakna av att Samurai spyr där nere... Går åter igen upp och hittar äntligen resultatet vid altandörren. Torkar upp och släpper ut honom så han kan äta lite gräs för att mildra magen lite. Lägger mig igen och försöker sova, får sällskap av vår andra katt som är stendöd på nätterna och lägger sig kurrande uppe vid huvudet.

När klockan ringer frågar jag Ola om han har sovit gott och det hade han men han har inget minne av att jag har pratat med honom om Samurai och spyer... :) Antar att det är så här alla småbarnsföräldrar har, upp minst en gång per natt...


Samurai sommaren -07. Usch vad tiden går...