I tisdags när jag och Emilia kom hem på eftermiddagen så satte vi oss på farstutrappen och smulade gammalt bröd till fåglarna. Helt plötsligt så kom Emilias morfar och parkerade. Det är inte så vanligt att vi får spontanbesök när vi bor på landet så det var en stor och glad överraskning att få sällskap! Ut kommer han med motorsågen i handen, öhhh vad händer tänkte jag.
Då hade han pratat med mina svärföräldrar och fått reda på att vi skulle såga ner vårt krikonträd på lördag (imorgon) och han ville vara snäll och hjälpa till och göra det nu istället :) Så 5 minuter senare så åkte första grenen ner och Emilia vinkade hej då.
3 timmar senare så var sista stammen borta och allt ris samlat i 3 fina högar. Jisses det är verkligen mer jobb än vad man tror att ta ner och ta hand om ett träd.
Så nu är vi ett träd mindre och mer ljus rikare :) TACK pappa för all hjälp, det var guld värt!!
Så här vackert är trädet i en vecka på våren. Alldeles översvämmad
med plommonblommor men som sen faller ner
i gräsmattan och i grusgången och som vi sen smashar med fötterna -mindre
ljuvligt...
Nu återstår det att kapa upp all ved och stapla den ute vid vedboden -mindre roligt arbete. Ska bli skönt när allt är klart, förhoppningsvis på söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar