Vi börjar med den stora glädjande händelsen! Eftersom Ola var förkyld så gick jag upp med Emilia båda helgmornarna, annars brukar vi få en sovmorron var. Men i söndags vaknade jag av mig själv, utsövd halv 9 och låg och surfade på mobilen i väntan på att lilla tjejen skulle vakna. Hörde lite ljud och hostningar vid 9 snåret men det blev inget mer sen... Sen vart min mage rejält hungrig och då gjorde jag något som jag inte har gjort en endaste morgon sedan Emilisen kom för snart 2 år sedan. Gick upp innan hon var vaken!! Jag tänkte att jag börjar ta fram allt till mannagrynsgröten så är det förberett men jag hann t o m koka den samt göra en brasa i öppna spisen innan jag hörde hur hon ropade -mama, -maaaama, -mama! Då var klockan 9.40 när vår lilla sömntuta behagade vilja stiga upp!! Ola kom upp desto senare ;)
Åhh vad underbart det är att få vakna av sig själv, ligga och
morna sig och sen höra hur ens stora kärlek ropar -Mammmaaaa!! Det
klickar till i mammahjärtat av kärlek. Det är sååå stort att bli mamma och
få vara tryggheten för någon annan, det bästa som hänt mig!
Ok det var den härliga upplevelsen i helgen nu den andra situationen jag ställdes inför i lördags morse. Jag var inne med Emilia och vi hade dragit ut hennes byrålåda för att ta fram kläder. Jag pratar högt vad jag gör, -ett par strumpor till Emilia och så tar hon emot dom, -en tröja till Emilia samt -ett par byxor till Emilia. Så har vi gjort väldigt länge och vi har inte stött på nån patrull men så i lördags skaka hon på huvudet och sa nej när jag gav henne byxorna. Hon vägrade ta emot dom och i stället så drog hon ut ett par andra byxor som hon tydligen skulle ha. Ok tänkte jag och tog med mig båda byxorna till skötbordet och tänkte att det där har hon glömt när vi väl ska sätta på dom. Thi hi trodde jag ja! Ohh nej när jag försökte diskret och snabbt sätta på henne de beiga byxorna så vart hon arg och visade bestämt att de ville hon absolut inte ta på sig... så det slutade med att hon fick de rosa byxorna på sig och hon gick tillbaka till byrån med de beiga.
Har hört så många som får problem med detta när barnen är större men jag trodde inte Emilisen var så medveten om vad hon hade på sig. To be continue säger jag bara.....
De blickarna säger mycket! *kärlek*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar