Karlstadtös

Efter regn kommer det solsken! Vilken skillnad för humöret det är att vakna upp av solens strålar istället för en grådassig himmel -underbart! Lite sol behöver vi de ynka timmarna som det är ljust på dagarna.

Igår hade vi sista rytmikträffen och det kändes lite konstigt eftersom hela vår föräldragrupp har gått på dessa onsdagsträffarna.Vi i föräldragruppen har ju inte känt varandra så länge men ändå så delar vi så himla mycket tillsammans och det har varit roligt att ses en gång i veckan och se varandras barns framsteg. Nu hoppas jag att de flesta kommer åka till öppna förskolan samt små grodorna som vårens sångstund kallas för så vi inte tappar all kontakt med varandra. Själv är jag lite kluven hur jag ska göra eftersom vi bor i Forshaga kommun så kommer ju Emilia skolas in i Forshagas barnomsorg och därför bör jag forska i vad de erbjuder för småbarnsträffar. Men jag känner mig inte som en Forshagabo vi råkar bara ha flyttat 100m för långt bort på vägen. Jäkla gräns..... :/

Jag kommer ihåg vad Catrin, rytmikledaren sa första gången och det stämde så väl igår eftermiddag. När vi träffades för första gången i september månad så satt de flesta bebisarna i mammornas knä bara ett fåtal kröp runt på mattan. Då sa Catrin att i slutet kommer de flesta krypa runt och inte ha tid att sitta still. Och igår var det verkligen så!! Det var väldigt mycket aktivitet på mattan och hennes gitarr drar verkligen mycket uppmärksamhet och nyfikenhet hos barnen. Det var så roligt att se utvecklingen och det är under såna tillfällen som det går upp ett ljus att vår lilla tjej börjar bli en stor tjej...


Inte många visste att en liten Emilia låg i min mage här...  :)