Eftersom Emilia ställer sig upp i vår säng så satte vi på hennes långsida till spjälsängen och så bestämde vi att nu får hon börja ligga i sin egen säng. Tidigare har hon ju gjort det men så har ena långsidan varit borta och hon har känt min närvaro. Det första hon gjorde var att dra sig upp med hjälp av spjälorna så vi fick gå ner och hämta upp pappa som sänkte sängbotten. Men lik förbaskat så drog hon sig upp och nådde precis så hon kunde kika ovanför kanten. Ner igen och hämta pappa så han fick hänga över ett duntäcke över ena långsidan så hon inte ska slå sig mot spjälorna när hon väl ramlar från stående. Detta blev ju ingen optimal nattning och jag kände att hon kommer aldrig somna och framför allt inte i sin egna säng utan gråt och tandagnissel. Men igår kväll så utkämpade vi ett krig om vem som var envisas och det kriget vann jag så nu står det 1-0 till mig i envishet. Hon testade järnet igår genom att ställa sig upp efter jag hade lagt ner henne på kudden men tillslut kom John Blund och öste sand i hennes ögon och hon orkade inte mer. Somnade gott med nappen i munnen och utan en enda tår.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar