bebislivet

Innan Emilia kom till oss så var jag lite orolig över att jag och Ola skulle bli förvandlade till vrak då vi inte skulle få våran sömn. Vi har båda ett stort sömnbehov. Men jag är förundrad över varje natt som går och som vi får sova relativt bra. Viktigast tycker jag är att Ola får sova då han ska upp och orka iväg till jobbet, så det känns väldigt skönt att höra att han inte vaknar av Emilia på nätterna. Hon sover änsålänge i våran säng (trots att jag sa innan att min bebis ska sova i spjälsängen) och jag vaknar av lilla minsta ljud som hon ger ifrån sig. Jag brukar amma henne 2 gånger varje natt och sen somnar oftast både hon och jag snabbt om igen.

Jag ska inte försköna tillvaron med att ha en liten bebis här hemma. Dagarna har verkligen vänts upp och ner. Ibland vet jag inte vad jag ska göra för att trösta Emilia som bara gallskriker och blir rödare och varmare för varje skrik. Tålamodet tryter och det känns hopplöst. I såna stunder är det skönt när vi båda är hemma så vi kan turas om att vyssa och lugna henne. Därför är det otroligt viktigt att båda i ett förhållande verkligen vill ha barn och känner sig mogna att skaffa ett, då det blir en stor förändring i ens liv.

Emilia i skrivande stund. Sovandes i vagnen under sin Ängel som
kusin Åsa har virkat och skickat till oss.
Den är jättefin med en prinsesskrona på huvudet. :)

Igår tog vi oss en långpromenad i solskenet. Första vårtecknet är väl när brillorna åker på och det är för varmt att ha vantar på sig!! Så var det igår och jag njöt dagen. Senare kom pappa (morfar) förbi med deras bärbara dator då de har fått datorproblem därhemma och Ola fick rycka in.

Nöjd Emilia i morfars famn.